Genomförbart eller ej – i dag gjorde Miljöpartiet ett utspel där de vill förbjuda försäljningen av bensin och diesel. Oavsett politisk inriktning fruktar jag att detta bara är början på något ännu värre. Bara det faktum att sådana förslag läggs fram visar på att det finns en fordonsfientlig opinion. Risken är dessutom stor att nästa hatområde för förbudstalibanerna blir nöjeskörning på två hjul.

Foto: Mike Baird, Flickr, CC by 2.0

I en debattartikel förespråkar nu Miljöpartiets språkrör att sätta stopp för fossilbränslen från år 2030, det vill säga om 12 år från nu:

DN Debatt 13/2: ”Miljöpartiet vill sätta stopp för fossila drivmedel 2030”

Och de är inte ensamma om denna idé. Enligt SVT Nyheter beslutade Vänsterpartiet på sin partistämma i Karlstad nyligen att partiet ska verka för att förbjuda fossilbränslen från år 2025 – alltså redan om 7 år!

Urbana tankar som styr hela landet

Visst är klimathotet ett problem som vi måste ta på allvar. Men det finns lika många angreppssätt som det finns källor till problemet.

Trängsel, avgaser, buller och dålig luft är också problem för många, framförallt i våra större städer. Så det är inte så svårt att förstå hur dessa tankegångar, att bunta ihop och förbjuda oönskade företeelser som fossilt drivna fordon, uppstår i en storstad med utbyggd kollektivtrafik och bra infrastruktur för alternativa färdsätt.

Men i min värld är detta två ganska olika saker. De senare är främst lokala problem som bäst löses på lokal nivå, medan koldioxidutsläpp och klimathot är ett globalt problem som kräver globala lösningar.

För mig och min familj som bor på landsbygden och pendlar till jobb utan möjlighet att åka kollektivt vore ett bensinförbud ett stort ekonomiskt bekymmer som knappast låter sig lösas med en miljöfordonspremie. Och även om vi skulle ha råd att skaffa tre elbilar – hur ska vi kunna ladda dem hemma – samtidigt?

El löser bara en del

Ok, nu kanske jag kastar sten i glashus. Jag som gärna förespråkar elmotorcyklar borde väl inte ha några problem med att använda elbilar? Men det är faktiskt ganska mycket som skiljer.

En elmotorcykel är i mina ögon den ultimata lösningen där man kan få näst intill 100 procent omvandling av elektisk energi till rörelseenergi. Det är bara batterilagringen av energin som är en begränsande faktor.

”En elbil är helt enkelt inte lika energismart som en elmotorcykel”

En elbil är så mycket mer där man ska kunna frakta passagerare och grejer, värma upp på vintern, kyla ner på sommaren, det vill säga använda även andra energiförbrukare som förbränningsmotorns värmeutveckling och lägre effektivitetsgrad löser på ett bättre sätt än eldriftens effektiva direktomvandling till rörelseenergi.

En elbil är helt enkelt inte lika energismart som en elmotorcykel. Den kräver dessutom större och tyngre batterier vilket innebär att det går åt mer energi samtidigt som de tar längre tid att ladda. Och för dem som behöver färdas längre sträckor än vad batteriet medger är laddinfrastrukturen inte tillräckligt utvecklad ännu.

Långa köer för att snabbladda

Ett talande exempel på detta är den långa kö med Tesla-bilar som bildades julen 2016 i Barstow i Kalifornien. Barstow är en mindre ort ute i öknen mellan Los Angeles och Las Vegas där det finns mackar och där Tesla satt upp snabbladdare så att Tesla-ägare ska kunna snabbladda på vägen. Julen 2016 skulle fler Tesla-ägare än vanligt ta sig de 430 km mellan de två städerna med följd att det bildades långa köer till snabbladdarna. Även när det bara tar 30 minuter att ladda kan det bli långa väntetider när hundratalet bilar ska ladda på ett begränsat antal snabbladdare.

Twittraren Passionotes passade på att filma en bit av Tesla-kön.

Detta är ett strukturproblem som absolut går att lösa genom att bygga ut elkraft och elnät och ge bättre möjligheter att snabbladda hemma, på jobbet och på resan. Men där är vi inte än.

Ett problem som skulle lösa sig av sig självt

För 20-30 år sedan pratade man mycket om att oljan skulle ta slut om 30-50 år, men att ingen skulle ha råd att köpa den sista litern. I detta konstaterande fanns även en slags underförstådd uppfattning om att vi helt enkelt måste lösa energiproblemet på vägen dit. Och det har vi ju faktiskt till viss del gjort.

Under dessa år har vi förutom eldrift även fått fram ett antal alternativa bränslen som kan vara förnybara som etanol, biodiesel och biogas. Men för varje framsteg har det funnits ett motstånd som begränsat den nya lösningen, nästan som en vilja att motarbeta utvecklingen genom att förenkla problembilden med det enfrågeproblem som passar bäst för stunden.

Motarbetade lösningar

Bildtext: Etanol är en förnybar energikälla som kan produceras lokalt och ersätta bensin. Bildkälla: facebook.com/gillas.nu

Etanol är en förnybar energikälla som kan produceras lokalt och ersätta bensin. Bildkälla: facebook.com/gillas.nu

När bensinbilarna fick katalysatorrening renades avgaserna så väl att de även bidrog till att rena luften i många storstäder från annan nedsmutsning som till exempel orenade dieselavgaser. Men när koldioxidutsläpp blev den främsta frågan var det dieselns lägre bränsleförbrukning som premierades.

Dieseln har dock fått sina duster och gått från att vara en allmän nedsmutsare till att bli både miljövänlig och ekologisk, för att sedan bli en miljöskurk igen. Och det med exakt samma problem nu som då.

NOx hette det då, kväveoxider kallar man det nu, när dieselbilarna visar sig ge olika höga utsläppsnivåer vid olika typer av mätningar på grund av olika optimerade körcykler.

När etanolen var som hetast gavs både miljörabatt och fri parkering till alkoholdrivna fordon, men sedan hände något. Etanolen utmålades som en elak nedsmutsare som dessutom förhindrade att svältande fick mat på bordet.

Hur bemöter man egentligen en sån sak? Min familjs nyinköpta etanolbil blev snabbt av med möjligheten till fri parkering och därefter blev även etanolen dyrare att köra på än bensin, så vi fick återgå till att vara “miljösvin”.

Det senaste försöket att framställa ny, miljövänlig energi i mina hemtrakter hotas nu av vite eftersom den lokala biogasanläggningen, som producerar energi från sopor och lantbruksavfall, inte lyckats komma tillrätta med lukten som anläggningen sprider.

Ett problem – två vägar

Hur man än vänder och vrider på problemen måste det till nya lösningar för att våra energibehov ska kunna uppfyllas. Det är nog alla överens om innerst inne. Det som skiljer är snarare vilken väg vi ska välja och det kokar egentligen ner till två kontrasterande åsikter.

Ska man bromsa eller gasa sig ur kurvan? Det vill säga förbjuda eller uppmuntra till utveckling, och tillåta att det krävs en viss förståelse för möjliga problem innan den nya tekniken hunnit blir färdig och fullt användbar?

Vill man vara elak kan man misstänka att majoriteten av dem som förespråkar förbud och begränsningar egentligen inte själva drabbas speciellt hårt. De kanske får släpa med matkassen på bussen eller köra hem mjölken i cykelkorgen, men de har sällan pendlingsavstånd på flera mil utan kollektiva alternativ eller barn som måste skjutsas runt och dela ut frallor för att idrottsföreningen ska få sitt.

Elmotorcykeln är en del av vägen framåt

För min del ter sig utveckling som en bättre väg framåt och där är elmotorcykeln en av många olika lösningar. Även om elmotorcyklar kan lösa problem med både parkeringsplatser, trängsel, buller och utsläpp är elmotorcykeln inte den ultimata lösningen för alla. Inte ens jag vill köra elmotorcykel vintertid.

Fler lösningar börjar nu bli allt mer tillgängliga, men det krävs ytterligare utveckling för att alternativa och förnybara bränslen, eldrift, hybriddrift och en decentraliserad kollektivtrafik tillsammans ska kunna ersätta all användning av dagens icke förnybara bränslen. Och det kommer att ta mer tid.

Frågan är dock om det räcker för att blidka talibanerna och deras punktmarkerade problembeskrivning? Ny teknik kan dessutom skapa nya problem, framförallt när de nya möjligheterna kombineras med gamla problem och trångsynta lösningar.

En urban lösning på ett nationellt problem

Googles självkörande bil kör om en buss vid Googles huvudkontor i Mountain View, Kalifornien, USA. Foto: Michael Shick, CC-SA 4.0.

Googles självkörande bil kör om en buss vid Googles huvudkontor i Mountain View, Kalifornien, USA. Foto: Michael Shick, CC-SA 4.0.

Ta bara det här med självkörande fordon som i förlängningen varken kommer att kräva körkort eller parkeringsplats. En slags allmän taxi som alltid håller alla hastighetsgränser och följer alla lagar och regler in absurdum.

Eldrivna självkörande bilar låter ju som en lysande lösning för storstäderna och kanske även en hel del mellanstora städer där befolkningsunderlaget är stort nog för att hålla dem i rörelse. Men vad händer när vi som kommer utifrån ska köra själva i städerna på två eller fyra hjul?

När andelen säkra, självkörande bilar blir tillräckligt stor kommer det att vara de personkörda fordonen som är det stora hindret och anledningen till olyckor. Och vad är då mer naturligt än att förbjuda dem?

Hur motiverar man nöjeskörning på allmän väg med en motorcykel i ett samhälle där den självkörande bilen äger vägen?

Var på vägen dit man förbjuder nöjeskörning i allmänhet och våra tvåhjuliga motorfordon i synnerhet är förstås en öppen fråga. Men att det kommer att ske är nog ganska klart, för hur motiverar man nöjeskörning på allmän väg med en motorcykel i ett samhälle där den självkörande bilen äger vägen?

Vad kan vi göra för att få fortsätta åka tvåhjuling?

Målar jag faan på väggen? Jag hoppas verkligen det, men är rädd att vi eller i alla fall våra barn kommer att stå inför denna verklighet, om inte vi gör något nu. Så vad kan vi göra?

  1. Lös lokala problem med lokala lösningar, inte nationella eller internationella lösningar.
  2. Se till helheten. Klimatfrågan är en global fråga som inte kan åtgärdas med lokal symbolpolitik.
  3. Skaffa dig ett gott miljösamvete genom att göra egna smartare miljöval på dina villkor och på de sätt som ger störst effekt till minst kostnad.
  4. Ta ansvar för hur du agerar som motorcyklist. Ge inte talibanerna fler skäl att förbjuda motorcyklismen.

 


Din röst på två hjul

SMC jobbar just nu med olika strukturfrågor och blir ofta tillfrågade i olika typer av utredningar och trafikfrågor som rör framtiden för tvåhjulingar. SMC gör redan idag ett gott jobb, men behöver vårt stöd i ryggen för att kunna fortsätta vara vår röst i de större politiska sammanhangen.

Här kan du också ge SMC ditt stöd.


Håll dig uppdaterad

Vill du bli meddelad när nya inlägg görs på elhojsbloggen? Ange din e-postadress här nedan så får du ett kort mail med rubriken när nya inlägg görs. Vill du inte ha fler meddelanden kan du enkelt avsluta själv – det finns en direktlänk för att avprenumerera i varje mail.

Hur ser du på framtiden för oss på två hjul? Kommentera gärna.